Embla köptes utav förra ägren som dressyrponny, eller skulle bli dressyrponny då hon aldrig hade tävlat förut. Idéen till att hon skulle bli dressyrponny var ju till för att hennes pappa är den mest kändaste hingsten i dressyr i Holland! Men så blev det inte, Embla tyckte hoppning var mycket roligare, alltså likt hennes mamma då som tävlat sm i hoppnin och dessutom kvalat till globen. Så självklart skulle Embla få göra de som hon tyckte var kul så hon lades ut på annons och låg där ett bra tag tills hon såldes till mig. Glömmer aldrig gången jag var på hopplektion inne på östanbräck med min b-ponny Aroma och jag skulle snabbt in i stallet för att bara kolla på Embla, hur hon såg ut innan vi skulle åka hem. Jag såg henne där i ridskolans stall i en spilta. Jag blev helt kär i henne första gången jag såg henne! Jag tänkte stakars unga fina ponny som står i ridskolansstall i en spilta och inte ens vara en ridskoleponny!
Jag provred henne förstagången och jag kom ihåg hur försiktig jag var med henne, vågade knappt korta tyglarna. Red där efter några lektioner på henne och hon var fullständigt galen, helt över het, kunde knappast rida henne, min mamma vågade inte kolla när jag red då hon var helt crazy!
Men jag tyckte om henne! Jag hade hopp om denna ponny att hon inte var sig själv när hon betedde sig så. Jag fick låna hem henne nån månad då jag var noga med att vara 100% säker på mitt köp. Hon var fortfarande hemma hos mig på landet stressad men de hade jag fullförståelse för eftersom hon nyss kommit på ett nytt ställe. Men ju fler dagar de gick då blev hon lugnare och började tagga ner lite och känna sig hemma.
Tog med henne på ridlektioner och hon var ju fortfarande över het.
Jag kom ihåg att mamma frågade min hopptränare om hon tyckde vi skulle köpa henne och hon sa, de är ju absolut ingen lätt ponny att ha och de kräver väldigt väldigt mycket jobb för Ellen!
Men jag hade bestmt mig att jag ville inte ha en häst som hade gått LA men massa vinster.
Jag var berädd att ta jobbet men kunde inte riktigt föreställa mig hur mycket de riktigt var!
Men dagen kom då jag fick ett sms av mamma som jag aldrig glömmer, GRATTIS TILL DIN NYA PONNY! :-)
De var sån glad och skön känsla att bara känna nu är det min häst och nu gör jag mitt jobb och har kul.
Jag fick tänka Embla som 4åring istället som 6åring då hon var så lite riden för sin ålder.
Embla mådde inte riktigt bra där inne på klubben.. Men de var som att när hon kom ut på landet i lugna och fick någon som var riktad mot henne så var de som att hon tag ett djupt andetag och stannade i de lugna. De var precis vad hon behövde. Allt med henne bara blev så bra, hon trivs verkligen här och slutade med de stressiga, galna och blev ridbar och jag kunde börja jobba och lära känna henne!
Nu stor trivs hon med mig och sin omgivning. Folk som träffat henne när hon stog på klubben är förvånade och tycker att jobbet med henne som jag gjort är väldigt bra gjort av mig att göra själv. Både min mamma och pappa är inga häst människor.
Jag tycker nu när vi kommit en bra bit på väg att de är inte någon skillnad på henne mot de andra hästar som inte är lite riden för sin ålder. Sen är det också bra för Emblas del att hon är lite sen med inridningen för sen inridning är bättre då hästarna håller mycket bättre!
Är så jäkla glad att jag lyckats men ändå att vi har så mycket klar att ge!